TLDR; Jag anmäler mitt intresse för att bli KSO i Österåker.
Mikaela Fletcher har gjort ett fantastiskt arbete här i Österåker. Skatten är låg, ekonomin är stabil och den starka politiska majoritet hon hållit ihop är imponerande. Det är något jag värdesätter och vill ska fortsätta gälla för kommunen.
En ny ersättare ska väljas. Jag har idag anmält mitt intresse att kandidera till den moderata kommunfullmäktigegruppens valberedning.
Jag tycker att politik och inte person ska stå i centrum så nedan kommer en kort lista på politik som jag vill prioritera i kommunen, och under dem, en längre text där jag går igenom mina tankar i detalj:
* Upprustning av våra skolor.
* Rädda skolnedläggningar med fler villor för barnfamiljer.
* Fokusera på småföretagens behov - snabbare, enklare och mer välvillig byråkrati.
* En ny kulturscen mot havet likt Ekbacken
* Aktivt använda återvandring som metod mot kriminella.
* Erbjuda alla bostadsområden och samfälligheter kameraövervakning.
* En ny fritidsgård
Valfrihet är viktigt. Inte minst när politiker från höger till vänster bestämmer sig för att experimentera med oprövad pedagogik eller demografiskt tvång. För mig innebär valfrihet också ett uppdrag för oss beslutsfattare att få våra kommunala verksamheter att trumfa de fristående konkurrenterna. Det är en självklarhet att barn i Österåker ska ha möjlighet att bo på cykelavstånd till en bra skola.
Jag har barn i ett kommunalt lågstadium och är väldigt imponerad av personalen. Rektor, Lärare, Speciallärare, fritidspedagoger, kurator, skolpsykolog och elevassistenter. Jag minns inte att jag hade tillgång till så mycket närvarande personal under min uppväxt i Göran Perssons nedskärningsskola.
Prisindex för skolor har ökat med 30% sedan 2006, i Österåker har skolpengen per elev har ökat med 70%. Ändå vittnar personal och elever om ett hårdnande skolklimat.
En väldigt liten del av eleverna saknar antingen mognad eller förmågan att klara av större sociala sammanhang. Därför tycker jag att vi ska lyssna på de föräldrar som gång på gång tvingas avsluta sin arbetsdag för att göra akutinsatser när deras barn inte har förmågan att sitta i ett klassrum. Eller de föräldrar som tvingas trösta sina barn efter att de bevittnat ett raseriutbrott eller ännu värre, blivit utsatt för ett.
Lyssna även på deras glädje när deras barn efter en tid i specialklass äntligen klarar av att läsa och räkna precis alla andra. Och deras sorg då samma barn återigen tvingas integreras i en storklass pga välmenande regler om ”inkludering”.
Jag tycker det är märkligt att vi måste lägga så mycket resurser på så många skolrastvakter idag, pga risk för bråk och konflikter, när vi knappt hade några rastvakter alls för någon generation sedan - enbart pga vår ovilja att inse att vissa elever inte mår bra av att tryckas in i en mall.
Jag vet att delar av oppositionen har lyft behovet av en specialskola i Österåker - jag tror att vi prestigelöst gör klokt i att utforska den idén.
Samtidigt undrar jag varför Sverige bestämde sig för att barnen inte längre skulle gå i vackra skolor? Om bönder för 500 år sedan klarade av bygga vackra kyrkor som sina bygders mittpunkt, varför klarar inte vi, med våra ingenjörer och arkitekter inte av att bygga skolor av samma skönhet?
En asfalterad skolgård med en basketkorg och klassrum inspirerade av sterila landstingssalar är vad som blivit av folkkyrkans direkta arvtagare. Inte konstigt att våra barn redan i 7-årsåldern börjar tjata om skoltrötthet och hellre scrollar TikTok. Jag tror att det gör något med alla människors själ, både barn och vuxen, att befinna sig i något vackert. Något att beundra och bevara. Ska vi locka de bästa lärarna och skapa de bästa eleverna så kan vi inte göra det i flagnande baracker från 70-talet.
Populäritet av att ha Sveriges lägsta skatt bleknar förr eller senare om föräldrar och barn möter en skolvärld där lärare har blåmärken på armarna efter konflikter med stressade och utåtagerande barn - och där toaletterna är ofräschare än på en nattklubb. Det är inte värdigt att våra barn ska förväntas spendera sina dagar i lokaler kass trasig ventilation och gulnande laminatgolv.
Till slut kommer folk fråga sig om kommunen har brist på pengar. Det har vi inte, men vi måste bevisa det för att inte förlora väljarnas förtroende och börjar vända sig till de partier som alltid i alla lägen vill höja skatten som svar på alla problem.
Men en förutsättning för en god skolgång är att vi har elever, 3000 skolor ska läggas ner de kommande tio åren i Sverige pga barnbrist. Jag har noga gått igenom denna data, det är uppenbart att en stor faktor är de nu familjebildande 80- och 90-talisternas bostadssituation.
Under de senaste 10 åren har Österåker förändrats oerhört. Kommunen har blivit tillflyktsort för familjer som vill ge en trygg och barfotagrön trädgårdsuppväxt. Denna tillväxt har avstannat de senaste åren.
70% av svenska folket vill bo i småhus. Men bara 20% av bostäder som byggs är småhus. Här har Österåker en möjlighet att växa, och locka till oss fler barnfamiljer, om vi genom medvetna val skiljer oss från de oräkneliga kommuner som idag fokuserar på att bygga bostadsrätter i form av betongklossar.
Sedan efterkrigstiden har det kommunala planmonopolet sakta skruvats från att ge enskilda hemmansägare möjlighet att bygga hus till att enbart processa gigantiska planer och med stora byggjättar.
Viljan att skaffa barn är lika hög som förut, den stora skillnaden är att folk hinner komma långt upp i medelåldern innan de lyckats etablera sig på arbets- och bostadsmarknaden.
På 70-talet kunde en brevbärare betala handpenningen för ett radhus på ett års besparingar. Idag har höginkomstagare svårt att bära sina bostadsutgifter.
Det är inte en slump att den nu förhöjda snittåldern på förstföderskor är densamma som den lika förhöjda snittåldern på den första ägda bostaden. Markpriserna har gått från att vara 10% av byggkostnaden på 70-talet till att bli 50% av kostnaden idag. Bristen på detaljplanerad mark är ett politiskt val. Jag vill göra ett annorlunda val.
Jag vill behålla Österåkers karaktär som en pendlingskommun, småföretagarkommun, skärgårdskommun och småhuskommun. Jag vill inte att Österåker ska bli en metropol - jag vill att det ska vara en liten villastad där grannarna känner varandra, där småföretagen går i arv och skolorna är fyllda med lek och lärande istället för mobilscrollande.
Jag vill att Österåker ska vara tryggt, att vi hittar tillbaka till den tid där man inte behövde låsa ytterdörren om man bara skulle ska springa ett snabbt ärende till butiken. Jag vill erbjuda varenda samfällighet och bostadsområde rätt få automatiserad polisiär videoövervakning av in- och utpassage av främmande bilar. Stöldligorna ska bort.
Det här kommer låta helt sjukt när det kommer från mig, men jag vill starta en ny fritidsgård. Österåker har Sveriges finaste bilburna ungdom. Till skillnad från våra mer rikare grannkommuners moppebilsungdomar så svänger våra EPA-tjejer och killar alltid in i närmsta ficka och släpper förbi trafiken bakom sig. Idag är de utspridda på parkeringsplatser runt skolor, ICA och Coop på kvällarna.
Jag skulle vilja öppna en fritidsgård i en av våra industriområden med en saxlift, högtryckstvätt och vuxen bilintresserad personal. Att deras älskade EPA-dunkmusik hamnar lite längre ifrån nattande småbarnsföräldrar är en fin bonus. Jag har redan lyckats hitta bilfirmor som är intresserade att sponsra projektet. Jag är trött på att det alltid är de stökiga och oskötsamma ungdomarna som upptar all syre i debatten. Vad sägs om att prioritera de skötsamma ungdomarna också?
Österåker har oerhört vackra vattendrag. Att jag valde att ha ett utomhusbröllop vid vackra Wira bruk är bevis nog. Jag älskar Kanalens parkstråk och Ekbackens scen. Men vi är även en skärgårdskommun. Jag skulle älska att även ha en vacker musik och dansscen vid havet. Kanske är det vad Ljusterö behöver för att förstärka sin attraktionskraft för både boende och turister.
Jag tror att en del av att leda en politisk organisation är att inse sina styrkor och svagheter. För mig är det äldrepolitiken - som är oerhört bred. En frisk och kry pensionär går inte att klumpas ihop med de äldre som är i stort behov av omsorg. Att vi har många i vår parti- och fullmäktigegrupp som tillhör samtliga skeenden i livet är ett privilegium som bör nyttjas bättre för att alla boende i vår kommun ska kunna ha ett tryggt hem och en givande vardag.
Jag vill att Österåker alltid ska ta strid för att ha de mest generösa tolkningarna av lagar och regler för boende och företagare som vill utveckla kommunen. Jag vill att den kommunala förvaltningen ska vara deras advokater gentemot den statliga överheten och klåfingrigheten istället för att vara statens advokat gentemot befolkningen. Jag vill att det ska vara krångelfritt för boende att få bygga om kåken, skärgårdskrögare att bygga ut sin gästbrygga och företagaren att få sina korrekta tillstånd.
Den grova brottsligheten som sköljt över Sverige har även haft sina effekter i vår kommun. Österåker har nyligen lanserat ett omfattande program för att arbeta proaktivt och förebyggande. Jag skulle vilja addera ett moment till det arbetet: Återvandring.
Många av de ungdomar som är aktiva i den grova kriminaliteten har föräldrar som inte lyckats etablera sig adekvat i Sverige. Idag skickas ungarna till HVB-hem när det spårat ur ordentligt. Kostnaderna för en enda ungdom per år på ett HVB-hem kan landa på flera miljoner. Samtidigt är det otroligt få som blir hjälpta av det. Gängen använder dessa HVB-placerade ungdomar som väntande kommandon och med en enkel swish och taxibokning är ungdomen på väg till en okänd ort för att utföra ett oförlåtligt dåd.
Vore det inte bättre att erbjuda en bråkdel av dessa pengar - i kombination med Tidöregeringens nya återvandringsbidrag för att övertyga föräldrarna att återetablera sig i sitt hemland istället? Då slipper deras son riskera att bli mördare eller att själv bli mördad. En enda familj som nappar sparar kommunen kostnader på runt 5-7 miljoner kronor. Det är lönekostnaden för lärare för en hel årskull elever på en mellanstadieskola.
Om du orkat läsa såhär långt så är jag imponerad av dig. Sannolikheten att du kanske redan vet vem jag är hög. Men om du mot förmodan inte vet vem jag är så tillåt mig presentera mig:
Jag heter Hanif Bali, 38 år, jag är född 1,350 meter över havet 1987 i Kermanshah, Iran. På min mors sida tillhör vi en gammal adlig släkt som innan landreformerna ägde stora delar av delstaten, på min fars sida är enkla mekaniker och krögare. Jag skickades till Sverige som treåring 1991 och är uppväxt på Hisingen, Husby och Upplands Väsby. Mitt första kommunala nämnduppdrag var i Tekniska nämnden i Upplands Väsby där jag skolades in av legendaren Janne Eckert.
Jag var 19 år när jag valdes in i kommunfullmäktige i Upplands Väsby. Jag var 23 år när jag valdes i riksdagen och verkade där i 12 år samtidigt som jag hade kommunala uppdrag i Solna. Jag flyttade till Österåker 2021 och blev invald och inkryssad till kommunfullmäktige i Österåker förra valet.
Jag gifte mig med min vackra fru Linnea i Wira Bruk 2022 (återigen, förlåt för fyrverkerierna kära Wirabor), jag har två ursnälla tvillingar på 9 år till bonusdöttrar och en stormvind till dotter på två år.
Till yrket är jag småföretagare och programmerare - jag har även en framgångsrik podd vid namn God Ton med tusentals prenumeranter där jag kommenterar politik varje vecka.
Jag är långt ifrån en felfri människa, för mig är resultat viktigare än ideologi. Jag hoppas på stöd för min kandidatur men annars så hoppas jag att mina tankar förhoppningsvis inspirerar Moderaterna i Österåkers kommande ledare.
Om du har några några frågor och funderingar så finns jag tillgänglig i DM eller på telefon.
Tack för att du läst!