VILL MAGDALENA ANDERSSON SVERIGE VÄL?
Lite funderingar nu, fritt och kanske inte så strukturerat. Men jag måste få dessa ur huvudet.
Jag har träffat Magdalena Andersson några gånger och känner flera personer i hennes närmare privata umgänge. Min bild av henne är i grunden positiv, hon är inte helt olik mig.
Tränat och tävlat på elitnivå i simning och intresserad av att utöva det som skulle kunna kallas extremsport. Inte en lagmänniska, utan stark individualist. Begåvad nog att bli antagen till Handelshögskolan i Stockholm och senare inleda doktorsavhandling på Harvard.
Dit kommer man inte bara på vilja endast utan även talang och förmåga. Det vill säga hon har även genom studier och senare genom sina olika yrkesroller (främst budgetchef på Finansdepartementet) en god kunskap om hur världen hänger ihop. Ekonomiskt och därmed säkerhetspolitiskt.
Sedan kommer det som skaver. Och som idag gör att jag inte tycker att Andersson är en så lyckad lösning som statsminister och regeringsbildare.
Vi börjar våren 2022. Ryssland inleder sitt anfallskrig mot Ukraina. Finland är på tå och aviserar ett snabbt förfarande om ansöka om medlemskap. Sverige är minst sagt senfärdigt och Andersson själv lägger sig till med ett Kreml-narrativ. Hon menade att ett svenskt medlemskap skulle destabilisera vårt närområde.
Sedan följde en rekordsnabb kappvändning när verkligheten kom ikapp (någon vecka eller så) och idag är vi fullvärdiga medlemmar i försvarsalliansen.
Många skulle säga att det där är en plump i protokollet. Men jag börjar sluta mig till att det inte är bara en. Utan att det finns fler som blivit tydligare och tydligare de senaste månaderna.
Socialdemokraterna ställde med kort förvarning in sitt säkerhetspolitiska seminarium strax före valet. Utan att ange skäl. Idag vet vi mer.
I en intervju i Politico menade Andersson att regeringen Ulf Kristersson fokuserat alltför mycket på vårt närområde och att hon när hon tillträder ska lägga mer vikt vid "det globala syd". Budskapet är ett direkt beställningsuppdrag från Vladimir Putin som i sina första doktriner lovat den ryska befolkningen att återställa Sovjetunionens tidigare gränser. Till dessa hör de baltiska staterna. Som redan idag lever i en hybridkrigsliknande situation där Ryssland förberett sig för att intervenera för att "skydda den ryskspråkiga befolkningen".
I veckan som var levererade Morgan Johansson, utrikesminister i ett tänkt regeringsunderlag budskapet att S skall verka för att pausa associationsavtalet med EU. En sådan paus skulle slå hårt på Sveriges och Natos norra flanks försvarsförmåga. Israeliska Elbit Systems är huvudleverantör till den svenska och finska arméns kommunikationssystem. En paus skulle göra dessa förband obrukbara i händelse av att Ryssland gör verklighet med sina annektionsplaner av Baltikum.
Men kanske mest uppenbart är den markering som fem EUP-ledamöter från Socialdemokraterna gjorde i veckan som var att rösta mot den resolution som skall arbeta mot islamistisk entrism i EU. Ett beslut som, enligt mina källor, fattades av Sveavägen 68. Det vill säga Magdalena Andersson och hela det verkställande utskottet.
Andersson och VU gör en helt motsatt bedömning om vad Brödraskapet är för nätverk än vad de franska samt tyska underrättelse- och säkerhetstjänsterna gör. Utan att redovisa på vilket underlag.
Magdalena Andersson gick till val på att vara en stark statsminister. Det kan ifrågasättas.
Men den kanske viktigaste frågan som någon (inte bara jag) nu måste ställa Andersson är inte bara vad hon vill med Sverige utan främst om hon vill Sverige och svenskarna väl.
På objektiva rekvisit hävdar jag att det finns goda skäl att påstå motsatsen.
#svpol
Behöver nån från Stockholm åka ut på landet får de väl byta däck inför den resan så som vi på landet måste göra för att åka till Stockholm.





















































































































































































































